Publicisforcemajeure blir volontaireforcemajeure

Det är första dagen för Volontaire. Då känns det bra om min lilla blogg flyttar med mig.

Alltså: Nu ligger den här:

Hej då ägd av Publicis.

Marknaden är större än dom tror.

Står inne på en Shell mack och väntar på att bärgaren ska hämta min Volvo V50, världens sämsta bil. Nej, jag kan inte påstå att många patriotiska tårar skulle trilla ner för mina kinder om Volvo, och alla dess bensinslukande, överprisade skitbilar går omkull. Jag misstänker dock att det finns tillräckligt många, globalt sett, som är intresserade av en Volvo för att företaget ska kunna överleva. Hörde t ex att Volvos är högsta möjliga status bland nyrika i Kina... Saab har säkert också en tillräckligt stor målgrupp (någonstans) för att överleva.

I bakgrunden på Shellmacken, hörs nyheterna på P3. Någon berättar någon att posten fått jobba hårdare än någonsin nu i julhandeln. Inte med Julkort utan med paket. Samma företag som trodde att deras tid var förbi när e-mail slog igenom... De gjorde den geniala analysen att brevens tid var över och la ner postkontor till höger och vänster. Problemet var att de totalt missade e-handelns behov av primitiv paketlogistik. Snacka om felräkning. Istället svämmar postombuden över av paket från postorder, ebay och Amazon.com. Kanske borde de inse att e-handeln knappast kommer att minska, snarare dramatiskt öka, de närmaste åren och utveckla produkter som möter det behovet. (Kanske borde några vanliga low-tech postkontor öppna igen också..)

Läser samma dag i SvD om Mad Men, TV serien som räddade 2008. Tydligen är det oklart om det kommer att spelas in en säsong 3, trots att den vunnit det mesta som kan vinnas av priser. Som bäst har serien tydligen haft 2 miljoner tittare (i USA) och riskerar, liksom salig Arrested Development, läggas ner. Du, liksom jag förstår att det är självklart att det finns en publik, globalt sett, för kvalitetsserier som Mad Men, problemet är att producenterna inte fattar hur de skall kunna finansiera dem i dagens affärsmodell (oftast primärt reklam mot hemmamålgruppen i USA). En ledtråd är att börja göra som Hollywood; släpp serien direkt, samtidigt till alla marknader. En annan vore att se till att göra serierna tillgängliga pay-per-view 'a la iTunes, för fler än Amrisarna... Annars blir det som nu, torrentvärlden som sköter deras distribution.

Ett sista tips skulle vara att Volvos, Postens och TV producenter klickar in sig på Amazon och köper urgamla boken "Long Tail" (den är billig som pocket, Postens VD har också råd). Sen kan de sitta och fundera på exakt hur denna globala marknad, även för nischprodukter, kan hjälpa deras affär i en snar framtid.

Marknaden är nämligen större dom tror...

/Patrick

PS. Nu spekuleras det en del om vad som ska hända efter Publicis Stockholm. Det är kul. Det blir ännu roligare i januari. Jag byter givetvis arbetsgivare också och därmed plockas "publicis" ur denna domän. DS.

Stendött på Force Majeure.

Det har varit ekande tomt på inlägg i denna blog ett tag. Har haft annat att tänka på den senaste veckan. Lyckades bland annat åka till London och deltaga i ett möte för en av våra kunder. Mina plannerkollegor har utarbetat en ny Brand Equity* för en ganska välkänd blå halstablett. Inget större fel i resultatet som sådant. Men sen började det... igen. Jag blev återigen förvånad över öbornas oförmåga att tänka förbi butikshyllor, push strategier och halvdöda mediaval... Konstigt med tanke på att kundens absolut högste chef, en Mr Lafley, tydligt satt att företaget har som ambition att bli drivande i utveckling av kommunikationsstrategier i nya kanaler. Jepp, han pratar om nätet...

Jag förklarade givetvis att det är rena medeltiden att helt utesluta hur man skall koppla kampanjer mot nya media. De tittade på mig med tomma ögon.

Istället får vi nog leva med TVC's "made in the UK" och nya snillrika butikskampanjer. Så vi kan ställa ner Jolt colan på bordet igen. Räkna inte med nästa "got milk" eller "Cadburys" därifrån...Trist när det finns så mycket potential.

Men vi får se, "changing the conversation" som nu antagits som resten av Publicis nya marketing philosophy är inte så lite inspirerad av Volontaire som ju faktiskt kommer ifrån just vår lilla byrå... (Något jag inte är sen att påpeka för dem.) ...så kanske de lyssnar. Om några år. Eller månader, beroende på hur snabbt "the credit crunch" slår till mot Londonbyråns planer på mediaköp nästa år...


Well well,
Patrick


*För övrigt konstigt att termer som Brand Equity så ofta misstolkas och används för fel saker. Ibland är det varumärkets värde (konsumentens association av varumärkets värde) som avses, ibland (som senast i London) är det tydligen något som mer liknar det man kallar Brand Vision, eller till och med Brand Mission... Snurrigt värre. Inte konstigt att kunder tröttnar på reklambyråers varumärkessnack...

"Never let a good crisis go to waste..."

"...it’s an opportunity to do important things that you would otherwise avoid.” Tungt uttalande av Obamas nya "Chief of staff" Rahm Emanuel.

Jag tycker att det är ett passande synsätt inför den lågkonjunktur vi alla står inför.

Ett grundtips för företag skulle evenuellt kunna vara att tänka en sekund till på kanalen som konsumenterna använder för att ta reda på saker om just ditt varumärke och företag. Den är nämligen ganska billig (i jämförelse med traditionell "push-media") och effektiv.

Några tips ifrån Emil Stenström som driver den trevliga bloggen friendlybit.com. Han beskriver träffande vad man bör undvika om man vill nå hyffsad framgång via nätet.

Så här skriver han i min förkortade version (originaltexten, med förklaringar under respektive punkt hittar du här):

Follow the 10 ground rules, or fail on the web
1. Everyone is anonymous on the web - if they want to
2. Give your content away for free, or watch someone else do it
3. Linking is the core of the web, make people want to link to you
4. Link to external sites with good content, it’s all about servicing your users
5. People will copy your content, and there’s nothing you can do about it
6. Use the web to communicate with your users, or watch your impact fade
7. Communicate with your users in natural language, marketing speech has no place on the web
8. Be honest about what your strengths are, liars are easily uncovered
9. Care about search engines, and double your number of users
10. Encouraging and acting upon feedback is currently the best form of marketing

"Of course, this means you need to act upon feedback too. Telling people that you listen, and then don’t is a much worse offense than not listening at all. So find yourself a good chair, hand out the megaphones, and listen carefully."

Underbart enkelt och tydligt men ändå så svårt för många företag att förstå. (Anledningen att det är så är fortfarande är givetvis att den traditionella makten "kontrollen" är borta. Kalla det rädsla om du vill.)

Det finns dessbättre bara två scenarion:
1. "Huvudet i sanden" även kallat strutsmetoden. Underbar men kortsiktig strategi. (Snillrikt använd i både Ipred och FRA debatten!)
2. Se möjligheter med att göra saker med människor istället för "mot målgrupper". (Vi kallar detta Volontaire när det handlar om reklam.)

Så det så..

/Patrick

Alla tipsar alla... Nu även Petit blog: Café Petit France

Efter att ha upptäckt, och äntligen förstått, twitter, jaiku och hela mikrobloglogiken så fick jag (givetvis via jaiku) tips om GyPSii. GyPSii är (gäsp) ännu en av dessa sociala nätverkstjänster, men med den skillnaden att det bygger på positionering. Så, om du tyckte att det var lite jobbigt att alla såg dina förehavanden på ansiktsbok så är detta din mardröm.

Hela poängen är att låta användarna dokumentera sin omvärld fysiskt...Inför andra användare. Låter det konstigt? Så här skriver de själva: "What is GyPSii? - Create Places, locate people, Explore the world around you." Eftersom jag inte har en enda "friend" på GyPSii så tänkte jag att det skulle vara helt värdelöst. Så är det dock inte. Det är hur kul som helst att följa andras minst sagt surrealistiska (och ofta rätt skumma) liv i de bilder och inlägg de gör. Jag tror att om detta hade lanserats före facebook så hade detta varit störst. Det känns mer som en "blog" fast med sociala funktioner. Kolla själv och följ några av användarna en stund.

Faktum är att GyPSii tappar lite in i en idé vi hade på byrån för ett företag i mäklarbranschen för några år sedan. Tanken var att låta boende i ett kvarter själva (via t ex en mobil app) bygga mervärden i kvarter genom att de tipsar om kvarterets guldklimpar. Drivkraften att göra detta vore givetvis pengar... Säljaren vill öka värdet på sin bostadsrätt via att visa vilket trevligt kvarter den ligger i. De boende skulle genom detta kunna tipsa varandra och därmed byggs lite "kvarterskänsla". Köparen får relevant info om ett område som skulle vara trovärdigare än "mäklartexter" fyllda med adjektiv och varmluft. Mäklaren slipper skriva aptrista annonser... Alla skulle tjäna på det. Dessutom ganska kul att marknadsföra. "Win-win" (som vanligt med volontaire) med andra ord.

Som bonus skulle söndagspromenaderna för resten av oss kunna bli ganska trevlig. Var ligger det bästa fiket i Vasastan, enligt de boende? etc etc... Det som krävs är givetvis någon enkel form av positioneringsteknik (t ex GSM triangulering som redan finns) och en gnutta fantasi.

Ja ja...

Snart är det Volontaire, på riktigt.

/Patrick




PS. Newsmill som jag var pytte pytte pyttelite skeptisk till här har visat sig vara hur underhållande och bra som helst! DS.

PS igen. Om jag bodde på Kungsholmen så skulle jag komma upp i "matchvikt" på nolltid via detta b-r-i-l-j-a-n-t-a café. DS

Patrick is: Relationstrött

Det snackas en del om den relationströtthet som uppstått som ett resultat av flodvågen av sociala nätverk. En del av oss orkar inte med allt nätverkande och "is" uppdaterande... Totiki och EventBox är enligt dem lösningen på problemet. Ladda ner ett litet program som du sedan ger tillträde till dina nätverk och voila! så presenteras allt, elegant och på samma plats. En One stop shop för allt det sociala nätverkandet. Totiki låter dig göra vissa saker, kolla på bilder etc direkt i programmet, men är mer att betrakta som den lates verktyg för att hänga med på vad som händer i ens nätverk. Det låter onekligen praktiskt.

Dessvärre gillar inte Totiki OS X alls och EventBox avskyr OS X äldre än 10.5 så jag kan inte testa det själv...

Är lite kluven till fristående, platsberoende apps dock. Är inte framtiden Cloud Computing med idén om det platsoberoende contentet som följer oss som en dagisinfluensa? Då borde snarare urgamla Google Reader som du kör via din vanliga browser (eller min poäng, på vilken dator som helst) vara mer i linje med vad vi vill ha. Givetvis med tilläggen som Titiki och EventBox erbjuder. Jag vill ha det nu och helst via mobilen. Det vore ju onekligen optimalt. Och förödande för mina nerver.

Jag sätter en stor kall på vassa eggen på att vi ser det inom kort.

/P

Twitter, skriv det på min näsa.

För sex år sedan satt jag i ett ballroom i New York och väntade på att få ta emot ett pris för en radiospot vi hade gjort. Det var en ganska märklig stämning eftersom det var året efter 9/11 och lokalradion hade (helt otippat) återupprättat sitt anseende genom att vara det media som snabbast funnits på plats när det smällde. Lokalradio blev kanske ändå inte framtiden men kombinationen storskalig terrorattack + Manhattan, visade att när det verkligen gäller, så är det snabbhet i rapporteringen som är prio. I det fallet visade det sig att lokalradion skulle få en kort stund i strålkastarljuset. Vem hade trott det?

Tidsklipp till 2008...

För några veckor sedan så satt jag och funderade över nyttan med mikrobloggande som t ex twitter... Hela idén med att låta någon få veta vad man gör... korthugget, i realtid, verkade rätt skitnödigt. Martin på jobbet suckade åt min pinsamma ignorans och tipsade mig att kolla in "twitter - in plain english" på youtube. (Det hjälpte lite, men jag måste haft en extra trög dag, för jag fattade fortfarande inte riktigt nyttan.) Jag konstaterade att "det blir nog roligare" om man kopplar in twitters mobiltjänst. Sen gissade jag att det kanske handlade om att jag inte hara några vänner som "twittrar" och därför är det ganska värdelöst. Lite som att vara ensam på facebook...halvkul.

Så kom terrordåden i Bombay/Mumbai i förra veckan... Jag läste det här av Martin Jönsson på SvD. Som i sin tur länkade till det här: på samesamebutdifferent.se. (Det måste tydligen skrivas på näsan för att jag ska förstå. Pinsamt.)

Well well, nu vet jag vad man ska med twitter till...

/P

PS. Twitter behövde sättas i en ny kontext för att få ett värde för mig... (hang on... Context content!) DS.